Sverige är ett jävligt bra land att bo i

Svenska Flaggan

Efter att ha rest själv i Indien och Filippinerna, bott i Taiwan och lärt känna människor från alla delar av världen så skulle jag lugnt vilja påstå att Sverige är ett av de absolut bästa länderna att födas och bo i. Om inte det bästa landet.

När jag back-packade själv i Indien 2011 så träffade jag medelålders Rangit på en 10 timmars tågresa mellan Varanassi och Agra. Vi hade all tid i världen så vi passade på att prata om allt mellan himmel och jord. Vi blev bra polare! Rangit hade en fru och var pappa till två döttrar. Väl framme i Agra så insisterade han att jag skulle komma hem till dem på kvällen och äta middag. Varför inte tänkte jag och vi bestämde tid!

208598_10150146998955896_3563464_n

Jag och Rangit påväg till deras hem

Rangit plockade upp mig samma kväll kl 19:00 utanför Krishna Hostel där jag bodde och skjutsade mig till sitt lilla hus i utkanten av staden. Väl framme så stod alla husets tre kvinnor redan i köket och lagade en festmåltid kvällen till ära. Jag hälsade på alla medan Rangit stolt berättade hur bra hans äldsta dotter Srishti var på att laga Indisk mat. Vi gick ut från köket och in i vardagsrummet. Han berättade att de hade stått och jobbat i köket i flera timmar. Jag frågade om han hade hjälpt till nått. Då kollade han på mig som om jag var dum i huvudet och svarade: “Det är ju kvartsfinal i Cricket!?! Jag är en upptagen man!”. Han visade mig tv-soffan och vi slog oss ner. Han hällde upp två stora glas Whisky och slog på TV:n medan vi inväntade maten.

Nu var det dags för middag och vi satte oss vid köksbordet medan hans fru sprang mellan bordet och köket för att hämta all mat. Jag frågade om jag kunde hjälpa till men fick då snabbt svaret att i Indien så är det en förolämpning om en gäst försöker göra hushållsarbetet. Jag bad om ursäkt, slappnade tillslut av och tog en till klunk av whiskyn medan jag fortsatte prata politik med Rangit.

Nu var äntligen alla samlade och det var dags att börja äta. Dynamiken kring matbordet var utan tvekan spännande. Det var mest jag och Rangit som pratade medan kvinnorna log, nickade och öppnade munnen enbart när de blev tilltalade. Alla var mycket intresserade över hur den svenska välfärden fungerade. De blev chockade när de hörde att den svenska skolan och sjukvården är gratis och de kunde inte förstå hur mina föräldrar lät mig som 19:åring sticka själv till Indien. De var helt utanför deras världsbild hur man kunde ta ett år ledigt mellan gymnasiet och universitetet. “Man måste ju börja jobba och försörja familjen så fort man bara kan!”

Rangit berättade att Srishti, den äldsta dottern, studerade redovisning. Jag fattade ögonkontakt med henne och frågade varför hon hade valt just revision. Innan Srishti ens han fundera på vad hon skulle säga så tog Rangit ordet och berättade en lång utläggning:

“Jag funderade först på att hon skulle bli doktor då det är ett högstatusyrke men det är så många som utbildar sig just nu så arbetsmarknaden kommer nog att vara tuff framöver.” “Sen kollade jag på tandläkare men några vänner till mig berättade att det var samma problem där.” “Indiens ekonomi växer och i och med de nya företagen som är på uppgång så kommer det behövas många revisorer. Därför valde jag att hon skulle plugga revision.”

Srishti bara nickade och höll med.

Srishti och hennes yngre syster

Srishti och hennes yngre syster

Efter den fantastiska 5 rätters middagen så satte vi oss åter igen med en flaska whiskey vid TV:n för att kolla de sista minuterna av cricketmatchen medan kvinnorna diskade i köket. Nu var det bara jag och Rangit igen så jag frågade lite diskret hur det kommer sig att han bestämde vad hans dotter skulle plugga. “Hur kommer det sig att hon inte bara fick välja själv?”

Rangit såg fundersam ut och berättade:

“Indien är inte som Sverige. Min och min hustrus överlevnad när vi blir gamla bygger på att våra döttrar är ute och jobbar. Någon måste försörja oss när vi inte orkar jobba mera. Jag vågar helt enkelt inte riskera att min dotter börjar jobba med nått lågavlönat eller att hon går arbetslös. Då skulle vi alla bli utan tak över huvudet och mat för dagen!”

Medan jag reste runt jorden för att hitta mig själv och lista ut vad jag ville studera framöver satt Srishti 8 timmar om dagen och pluggade något som hennes pappa hade tvingat henne till. Jag visste att även om det skiter sig ordentligt för mig i framtiden så finns det alltid tak över huvudet och mat på bordet. Srishti visste att om hon inte fick de betyg som krävdes för att få ett bra jobb så skulle i värsta fall hela familjen förr eller senare hamna på gatan.

Detta fick mig att inse hur bra land vi lever i. Sverige är ett fantastiskt land och det ska vi vara tacksamma över. Hur mycket vi än är ute i värden och äventyrar så har vi alltid en trygg hamn att återvända till. Det är tack vare att vi har ett så pass tryggt och välfungerande samhälle som vi faktiskt vågar samla mod att gå vår egna väg. Det är tack vare den trygghet som finns i vår välfärd som det finns utrymme för en nyfiken individ att våga starta företag, resa och testa sina vingar.

Jag hälsade hela familjen adjö och Rangit insisterade att få köra mig hem till mitt vandrarhem även om vi båda var lite runda om fötterna efter all sprit.

Väl framme vid Krishna Hostel så började han prata om sin dotter Srishti igen. Han frågade vad jag tyckte om henne och föreslog tider då jag skulle kunna träffa henne igen.

Det var då det slog mig. Gubben i familjen, min vän Rangit, hade arrangerat hela kvällen för att få ihop det med mig och Srishti. Nu föll alla pusselbitar på plats och jag skrattade högt inombords. Jag avböjde vänligt erbjudandet och gick till mitt rum för att vila.

Jag la mig på sängen, tittade upp i taket och pustade ut.

Vilken jävla kväll!

Prenumerera på Framgångsbloggen!
  • Gå med i gemenskapen och var först av alla att få Framgångsbloggen på mail varje måndag till morgonkaffet. En bra start på veckan helt enkelt! :)
("Delad glädje är dubbel glädje")
    Mitt mål med livet är att ha så jävla roligt som möjligt innan ålderdomshemmet och tillhörande rullstol är ett faktum. Vi har bara en chans så varför hållas tillbaka av onödiga rädslor som ändå går att övervinnas? Jag älskar att utvidga min komfortabla zon, utföra vardagliga sociala experiment och resa till oklara länder med bara en ryggsäck som sällskap. Jag tror att livet är till för att levas stort och efter dina egna villkor. Bättre att bara köra och se vad som händer vartefter!

    16 Comments on "Sverige är ett jävligt bra land att bo i"

    1. Hahaha, vilken fantastiskt historia Hampus! Och ja, det är enorm skillnad mellan dessa länder, Sverige och Indien…

    2. Maya says:

      Sicken fantastisk historia Hampus! Jag håller med dig att vi har det väldigt bra i Sverige! Det är ju det som många intr inser och gnäller över små saker! Jag brukar titta på olika dokumentärer via SVT och det borde många fler göra istället för Big Brother,Paradise Hotel etc. Vi har råd att leva såsom vi gör, det känns pinsamt ibland då många elever skolkar från skolan då de tycker att de är för smarta för att gå i skolan. I andra länder handlar det om att överleva… Och de har inget val. Här kan ungdomar glida runt och ha det gött trots att de har skaffat sig ett par IG. Jag hoppas att många fler förstår att vi har det jävligt bra i Sverige.

    3. pilla says:

      Härligt inlägg! Det är verkligen det bästa med att resa – alla underbara stories som får höra!

    4. Jens says:

      Haha underbart inlägg. Intressant att leka med tanken att du faktiskt skulle gift dig med hans dotter.

    5. Abgelica says:

      Vad som skulle vara min mammas 50åriga födelsedagsresa men som öppnade upp en helt ny värld

      Fantastisk historia och det kräver ett stort mod att ge sig ut på en sådan resa och själv åka hem till en familj man egentligen inte känner. Detta gav mig inspiration att berätta en liten del av min egen familjs lite galna upptåg :) hoppas inte att det tas illa upp för att jag berättar om min familj utan att det kan ses som ännu mer inspiration.

      Själv ska jag till Zri Lanka efter nyår tillsammans med min man, dotter och mina föräldrar. Mina föräldrar har varit där ett flertal gånger och funnit fantastiska vänner i en inhemsk familj. Jag har aldrig sett mina föräldrar så lyckliga och engagerade som när dom pratar om sin nya vänskap så jag bara längtar tills jag får träffa dessa fantastiska människor som lever så skiljt ifrån vår värld. På en av sina resor till Zri Lanka tog mina föräldrar med sig familjen med mamma, pappa och två barn) till Indien och det var första gången de flög flygplan vilket dom tyckte var galet och inte minst att åka rulltrappa på flygplatsen. Ingen av dom hade någonsin sett något liknande och medans mamman tog min pappa i handen och åkte upp vägrade mannen att åka i denna konstiga uppfinning och valde att ta den väldigt långa trappan istället :) bara något av alla de roliga historier vi fått höra.
      Så ut i världen och våga skapa kontakter, det kan finnas vänner där du minst anar det :)

    6. Elin Dahlström says:

      Hej Hampus!

      Stort tack, du har just ändrat mitt liv! Jag hittade din blogg idag av en tillfällighet och ikväll startar jag företaget som jag länge funderat över, så laddad och full av inspiration! Jag skulle vilja veta vad läste du för livscoach program?

      Ha en underbar dag!

      • Härligt att höra Elin, du verkar vara på väg i helt rätt riktning! Det bästa sättet att lära dig nått nytt som att driva företag är att bara köra och lösa problemen var eftersom!

        Du inspirerade mig nu till ett kommande blogginlägg om vikten att bara köra och lära med tiden! Tack!

        Jag läser faktiskt inte till livscoash. Jag studerar ekonomi vid Linköpings universitet :)

        Hampus

    7. William Axelsson says:

      Wow! Vilken kväll haha! Jag är född i Kolkata (Calcutta) 1993 :) och har varit tillbaka i Indien en gång! Jag kommer definitivt att åka tillbaka dit!! MVH William Axelsson

    8. William Axelsson says:

      Ja verkligen, det är sannerligen inte som Sverige! haha ;D gött!! kan tänka mig att det var många kontraster där också…såg du Maidan, Victoria Memorial, Howrah bridge osv? :)

    Got something to say? Go for it!